livet..

hej..
mitt liv är precis som en väg.
tänk dej att du går, så kommer en backe. då blir de väldigt jobbigt, när man väl har gått upp för backen känns de hur bra som helst.

i sommras började jag smsa med en kille, då hade jag precis kommit upp för backen. sen hände nåt och allt gick nerför.. sen hade jag MINA VÄNNER som stötta mej när jag behövde dom, då gick de bara uppför. när vi va på lisseberg tex.. i kön till balder fick jag veta att du hade dött, då gick allt nerför igen. men som tur är jag jag mina vänner.. MINA ÄKTA VÄNNER ! nu går de uppför igen, jag kämpar !