Kapitel två, Bion

Det ringer ut.
- Slut för idag barn! Säger fröken med ett stort leende. Lika stort som vanligt.
Äntligen hörs de från bakre delen av klassrummet.
Linnea suckar, tar väskan och hänger upp stolen. Typiskt Aron!
- Du Lea, skulle vi ses idag eller? Mimmis låter glad.
- Visst Mim, svara Linnea lika glatt.
- Snälla Lea, kalla mej inte Mim!
- Haha, så länge du kallar mej Lea, kallar jag dej Mim.
- Okej, vad ska vi göra idag då?
- Kanska bowla..?
- Eller gå på bio..?
- Eller båda! säger dom samtidigt.
- Bra, då går vi först hem till mej och äter. Sen går vi på bio och sen bowla vi! Mimmi ser riktigt stolt ut.
- Visst, de blir jätte bra för att pappa kommer inte hem förrän i morgon kväll.
De går sakta mot hallen och planerar, men de stoppas av Aron.
- Vad ska ni super töntar göra idag? frågar han medans han tar Linneas huvud under hans arm.
- Lägg av Aron. Det är inte kul, Säger Linnea bestämmt.
- Okej, men seriöst. Vad ska ni göra? frågar Aron och släpper Linneas huvud. Jag hörde att ni snacka om något.
- Vi ska på bio, och sen bowla, svarar Mimmi glatt.
- Kan man häga på eller? Undrar Aron, och låter ovanligt snäll.

De har just ätit och går till hallen för att ta på sej och gå, när de stoppas av Mimmis pappa. Han rotar lite i en låda och tar fram tre refleks västar och 700 kronor.
- Jag pröjsar!