SÅNT FÅR MEJ ATT LE

Igår va jag på "kalas".
Fast jag fick inte kalla de kalas.
Vi tar de från början!

Igår va jag på en tjejkväll hemma hos en tant.
Tant Emma som nu är 14 år och två dagar och påväg till Rom.
På denna tjejkväll va det jag, Tant Emma, Ellinor & Josefin.
I med att fint folk alltid kommer försent bjöd Tant Emma dit mej två timmar för tidigt.
De känns bra. Mycket bra.
Andledningen till att hon gjorde de va för att ProMoa skulle fixa en mycket vacker blogg till henne.
KOLLA IN DEN HÄR:
-------EMMAS BAJS BLOGG--------

Efter att jag var så underbar och perfekt
Jag hann skriva "Efter att jag" sen ringde Rasmus och fajten om spotify började.
Sammtidigt som jag argumenterade med min lilla bror passade lilla (stora) busiga André på att skriva till resten av meningen ("var så underbar och perfekt").
Tack älskling.

De jag skulle skriva va de att efter att jag givit Tant Emma mina vackra sex presenter (jaja pervon) och efter att vi ätit Tant Emmas Pappas superasamegaskitstarka tacoköttfärs dog vi.
Den va superstark. Asså ni förstår inte hur stark den va.
I alla fall så efter att vi hade dött kollade vi på Scream 4.
Jag har redan sett den en gång så jag va (för en gång skull) tyst.
Förutom när jag skrämmde Emma. Muhaha.

De jag vill komma med i detta fina inlägg är att när jag gick hem i mina underbart fina höga skor träffar på Tant Emmas snäll lilla Mamma, och Tant Emmas snälla små lillasystrar.
Ni vet när man ser någon man känner på långt avstånd och inte vet vad man ska ta sig till utan man bara går där och tittar runt åt alla håll och ler som en fåne.
De hände mej igår kväll.
Och precis när jag ska heja händer de något som fick mej att le hela vägen hem.
Emmas yngsta lillasyster Wilma på två år tror jag hejar först av alla.
Så sött.

Jag lånar en bild från Emmas blogg, här är vi